Kortet taget när jag hälsade på honom i Thailand. 

I dag fyller mitt äldsta barnbarn 21 år. Kommer så väl ihåg den glädje  jag kännde första gången jag höll honom i min famn och samma glädje känner jag ännu när vi träffas. Det var ju lite svårt i dag eftersom han bor i Thailand just nu och pluggar på distans. Han tränar också thaiboxning och har gått matcher i båda Bangkok och Pukhet. Vunnit några, förlorat några och en del oavgjorda.  Det är som själva livet ter sig tycker jag.

Själv skulle jag aldrig våga gå och titta på honom, räcker att vara nervös här hemma i Sverige varje gång.

Har även bestämt mig när det gäller organdonation och anmält mig i registret.  Jag har trott att man inte kunnde göra det när man blivit gammal men så är det inte.  Vissa delar av kroppen kan användas och  hjälpa någon annan.

Ska också kolla om jag kan lämna blod för hur skulle jag känna mig om någon i min närhet skulle behöva och det inte fanns. Det är dags att vakna upp kära vänner och inte glömma sina medmänniskor.

Tårarna rann när jag läste i aftonbladet om systrarna som båda hade fått cancer och den ena systerns liv gick inte att rädda. Livet är verkligen orättvist och jag är oerhört tacksam för varje dag vår familj får vara friska. Inget kan ersätta det varken guld eller pengar.

Huset är så fint nu när dotter städat men vi fick skjutsa hem henne i kväll för förkylningen blev värre och då ville hon till sin egen säng min ögonsten  mannen har polerat sin ögonsten (bilen)  så han är också nöjd. Nu ligger han och läser men jag ska ta kattlådorna och ge småttingarna sista målet mjukmat. Sen sover dom så gott i min säng medan jag läser nyaste trädgårdstidningen. See you tomorrow!