Jag vill tacka Michelle mitt älskade barnbarn och alla ni andra för era kommentarer. Ett vänligt ord gör så mycket och jag skickar en kram tillbaka.

Om ni orkar så kan ni läsa om våra fyrbenta vänner.

Som ni alla vet har jag många katter och ett vilande

katteri. Tror inte jag ska ställa ut mer eller ha fler kullar.

Har även haft kennel och fött upp hundar.

Vår första hund var en Shi- Tzu och henne köpte vi 1962.

Då var den rasen inte så vanlig men ack så underbar.

Året efter kom en hane in i bilden och så småningom fick jag mitt kennelnamn och började en liten uppfödning.

Efter 10 år ville jag också ha en större hund att arbeta med och det blev en afghan  (Bakir Beeg)som var brindel.

Han behövde givetvis en kompis så afghan nr 2 flyttade in( Djingis Khan) helsvart med lite vitt på bröstet.

Jag älskade verkligen dessa hundar som var heltokiga  med alla sina upptåg. 

 Jag fick verkligen något att jobba med både när det gällde lydnad och pälsvård. Dom gav så mycket till mig och var en glädje att äga.

Åren gick och våra afgahner vandrade över regnbågsbron

där dom träffade dom Shi-Tzu som vi alltid hade en eller två av.

Trots att vi hade våra småhundar ville jag ha en stor hund och en dag träffade jag en uppfödare av Leonberger.

Då sa det klick och så flyttade Tamara in.

Hon var den mest kärvänligaste tikvalp jag träffat och blev min käraste vän i många år.

Så blev det 1993 och Tamara gick bort och även vår sista Shi-Tzu.  Jag hade blivit sjuk och orkade inte med stora hundar längre men utan hund ville jag inte vara.

Som så ofta tar ödet hand om saker och plötsligt stod vi där med en liten Shetlands sheepdog , svart/vit med  bruna tecken.

 En ras jag aldrig hade tänkt mig men inte ångrat en sekund att vi fick äran att leva med.

Minette ville ha sällskap så Nellie (sobel) kom ett år senare. Eftersom vi alltid haft många hundar köpte vi en

tredje tik som hette Elvira.

Nu hade vi vår treklöver och den här rasen är väldigt lättlärd så där var det inte mycket jobb men dom behöver som alla hundar uppgifter och det fanns mycket vi kunde göra tillsammans.

Minette var den enda av dom som jag avlade  på och fortfarande lever några av hennes valpar.

Nu finns ingen av dom kvar och trots min starka längtan efter hund orkar jag inte och det känns jobbigt .

Inte en dag sedan 1962 har vi varit utan hundar i vårt hem och det är tomt.

Jag är djurmänniska och skulle nog vilja ha mssor av djur omkring mig, tex. höns får mm. men ålder tar ut sin rätt.

Jag ska försöka leta fram kort på dom andra juvelerna vi haft.

                             Love.