Här är middagen avklarad. Den inköptes på pizzerian och

med lite vin till blev det smaskens.

Idol kommer senare och då blir det hallonpaj med vispgrädde.

Har ni ett innersta rum! Det har jag och dit drar jag mig tillbaka när jag inte kan sova för att tankarna far som svalor i skallen och problemen verkar olösliga.

Jag viker av från landsvägen och går in på den gamla kostigen.

 Där blir jag omsluten av stora granar och mossan dämpar mina steg. Snart passerar jag myren som lyser av mogna hjortron. Plockar några för att ha på vägen.

Titta, nu ser jag tjärnen där pappa o jag fiskade. 

Där  står en stor älgtjur  och dricker av det klara vattnet.

Han lyfter på huvudet och den stora kronan visar att det är en gammal vis älg som klarat sig undan jägarna i många år.

Stigen går brant uppför ett berg och jag travar på för att hinna innan solen går ner.

Väl framma kryper jag in i mitt lilla  bergrum.

Där finns en säng med fårskinn och mitt på golvet brinner alltid en eld.

  Om jag sätter mig vid fönstret ( ett hål i berget) kan jag se det lilla hemmanet nedanför berget  och gårdsfolket som håller på att hässja hö medan barnen under stoj o skratt tar sig ett dopp.

En äldre kvinna i lång klänning med förkläde och huckle på huvudet kommer med en korg som innehåller kaffe och buller. Barnen får hallonsaft. Känner igen min underbara farmor.

Bortom slåtterängarna  glimmar kvällssolen i sjön och

Storlommen låter höra sitt vemodiga  rop.

Detta är mitt innersta rum och dit går  jag ofta  för att finna lugn o ro.

Den gamla gården är mina förfäders och där har jag mina bästa minnen. Nu är det vår son Roger som tar hand om stället och jag hoppas något av våra barnbarn vill fortsätta sköta om Karsro. Min älskade pappa hette Karl så jag har döpt stället efter pappa.

Berätta gärna om era innersta rum.

Hoppas ni alla mår bra och får en fridfull helg.

                             Kram

                              Love.