Nu är jag här igen. Livet rullar på med både sorger och glädjeämnen. Tony mår bättre men dom vill göra en rektoskopi på tjocktarmen. Han låter i alla fall piggare och gladare. 

Dotter har haft en svacka men även hon har kravlat sig upp. Tack o lov säger jag för nu är hon till så stor hjälp.

Leif mår inte bra och vi är oroliga för någon demenssjukdom så just nu är Elinor med honom på sjukhuset. Jag fick inte följa med för jag bara gråter och orkar inte. Då är man inte till någon hjälp.

Det har varit för mycket senaste månaden för oss båda.

Jill har just varit här och bara att få sitta och prata med henne hjälper. Hon är den som alltid finns för mig/oss.

Givetvis Kent också Leif o han har samma starka vänskapsband.

Vår doktor på vårdcentralen ringde nyss och berättade att psa-provet dom tog på Leif var helt ok.

Vi har ju varit rädda att det skulle vara något fel så

där föll en sten. Jag ringde direkt till Leif o berättade det.

Han blev så glad och jag hoppas allt beror på hans oro och ångest över olika saker.

Jag har länge funderat på om jag skulle berätta om detta på bloggen men tycker att det känns bra.

Vill också att ni ska veta hur vi har det  och att skriva av sig är ett sätt att lätta på trycket.

 Mitt stora tack till er som tittar in och för det goda ni gör. Jag vet att ni bryr er och det är jag så tacksam för.  

Denna planch köpte jag till Leif när vi förlovade oss för 50 år sedan. Den har hängt med överallt och vi har haft den över våra sängar. Tycker den säger så mycket och vår kärlek har bestått i alla år med många påfrestningar.

                En god natts sömn  önskar jag er.

                                   Kram

                                   Love.