Så tomt och tråkigt att vara ensam. Vill att Leif ska vara här. Han saknas mig.

Dom gjorde lumbalpunktion på honom i dag. Då suger dom ut lite av ryggvätskan som cirkulerar i ryggmärgen.

Utav det provet kan dom utläsa mycket men svaret dröjer fem veckor. Det gjorde inte det minsta ont sa han.

Förmodligen kommer han hem snart för nu börjar han tycka det är tråkigt och det är samma här.

Helgen har varit så bra med Roger, Luwig, Elinor och Lukas här. När dom inte hälsade på Leif blev jag ordentligt uppassad med god mat lite vin och trevliga kvällar.

                               Roger och Ludwig.

Blev ordentligt förvånad i dag när kuratorn ringde mig och frågade hur JAG mådde.Trodde inte sådana människor fanns.

 Känner mig bra  men hon föreslog att vi skulle träffas på fredag och det gjorde mig glad och tacksam.

Dagen har gått i papperens tecken. Tagit hand om massor

som legat länge osorterat och satte in i pärmar.

Gillar att ha full kontroll på allt sådant nu när inte Leif orkar sköta det.

Fick besök av Ingrid och lille Julius som blir fem månader i morgon. Jisses han växer med raketfart och är så glad o go som mor sin.

I flera år har jag varit med i Postkodlotteriet. Varför?

Jo för att vinna pengar. Nu är det slut med det.

Här sitter jag och har allt jag behöver medans många barn i tex. Haiti inte ens har vare sig föräldrar eller hem.

Mina pengar får istället gå till ett fadderbarn.

Det blir Hoppets stjärna som får ta han dom det.

En kristen organisation son hållt på över 40år och hjälper på många sätt över hela världen.

Jag hade förut en liten flicka i Lettland som fadderbarn genom dom. Vi var några stycken som åkte över med Hoppets stjärna till Lettland för att besöka barnhem, skolor och andra instutioner.

Där fick jag träffa många människor och verkligen se vilken nytta dessa pengar gör.

En resa som jag aldrig glömmer ej heller dessa människor som levde med fattigdom, handikapp men endå svämmade över av glädje och livsvilja.

Mitt lilla fadderbarn träffade jag givetvis och tårarna rann när jag skulle åka ifrån henne.

Hon blev sedan adopterad av en lettisk familj men dom handikappade ville ingen ha.

Att vara fadder för ett speciellt barn gör inte att det barnet får det extra bra på barnhemmet utan alla pengar går till det som behövs.

 Däremot får man kort  brev och upplysningar om "mitt"barn.

Jag fick teckningar som hon gjort och kunde skicka små paket.

Kan man språket och barnet är äldre går det bra att brevväxla. Nu ska det bli så roligt att se varifrån och vilket barn det blir.

Är det någon av er som är fadder skriv gärna och berätta.

Detta var väl vad jag hade att förtälja om men om ni är kvar här så sänder jag en kram till er alla.

                             Love.