Hejsan!
Ni tror nog jag lagt mig ner för att dö men det finns lite krafter kvar.
Veckan som var vill jag helst glömma så otroligt mycket att göra inför
visningen och med Leif hemma vart det kaos och elände.
Min kropp storstrejkar nu och hur jag mår är inget ni vill höra.
Visningen blev i alla fall av och vädret höll sig fast vi haft snö och hagel dagen innan.
Det dök upp några bilar men vi var utkastade lika så djuren.
Två familjer är intresserade och en ska komma igen på långfredag.
Dom har ingen villa att sälja så jag hoppas givetvis men ännu är det långt till affär.
Lilltösen sköter sig bra och nu har Gaius förstått att han ska vara försiktig.
I dag stod en katt och Nova och åt ur samma skål så även dom accepterar henne
fast hon rycker och drar i svans och öron. Blir det för jobbigt kommer en tass
farande och hon backar men ger inte upp och ser så förnärmad ut när katten
tar ett skutt upp på stolen.
Kommer ni ihåg låten "Han hade foten i en potta" Jag har en annan version
"Hon hade huvudet i ett örngott" så är det nu jag trär ett örngott över huvudet med
ett litet hål för munnen. Nova har nämligen fått för sig att mitt hår är en delikatess
och att hon måste ha bort vartenda strå och jag vill inte bli flintis även om håret just
nu inte är till sin fördel men det är inte något av mig.
Jag har nog åldrats 10 år det här sista året och känner snart inte igen mig i spegeln.
Man tror att när man blir äldre ska man göra saker man vill och ha lugn o ro men det
fick vi inte.
Så blir det tvärt om och jag kunde aldrig föreställa mig att en demenssjukdom skulle
vara så krävande och svår.
Ingemar Johanssons (boxaren) fru har skrivit en bok om deras liv och Ingemars sjukdom.
Även om jag läste den så fattade jag inte vilka svårigheter dom gick igenom.
Nu förstår jag till fullo när vi kämpar oss fram dag för dag.
Det som är värst är att Leifs humör förändrats och han blir så arg.
Ska prata med doktorn om det finns någon medicin som kan hjälpa för han mår så
jättedåligt efteråt och det är inte bra.
Nu är det inte alla dagar som är pest o pina inte heller hela dagar utan det kan
vara några timmar och kommer som en blixt från klar himmel.
Det är ett av dom karakteristiska dragen i denna sjukdom upp och ner.
Hoppas ni förstår varför jag inte orkar skriva ibland då jag försöker hålla ihop mig.
Tror det blir bättre när flytten är klar och det blir mindre jobb för är det något jag
kan så är det att kämpa vara envis och trots allt gnäll i dag possitiv.
Kära hälsningar till er alla.
Kram
Love.
En anonym läsare
3 april 2012 20:57
Hej...
Jag läser din fina blogg... och känner så med dig o din man....
Vill bara sända er de gosaste kramar från mitt hjärta...
och en önskan om en GLAD PÅSK
Ruth
3 april 2012 21:02
Det är för mycket för dig nu, lider och skulle vilja hålla om dig och ge dig en varm kram.
Omständigheterna med allt omkring dig låter övermäktigt. Kanske behöver Leif vara på det andra boende lite oftare så du inte säckar ihop fullständigt, du måste samla krafter.
Så roligt att det går så bra med alla djuren, dom anpassar sig snabbt med en ny liten i huset, dom har lärt sig att hon skall bo med er.
Hoppas att livet blir lite lättare för er framöver och att huset snabbt får nya ägare.
Önskar er en bra och trevlig påsk !
Tänker på dig min vän / kramar många.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Inger
3 april 2012 21:12
Hej!
Jag vill önska dig en fin påskhelg trots allt!
Hoppas du får sälja huset när du vill det ... att bo i lägenhet är trots allt mindre arbetssamt.
Kram Inger
http://www.snartmormor.bloggagratis.se
Gunilla
3 april 2012 22:19
Kram Vännen
Jag håller på att läsa den bok som Ingemar johanssons fru har skrivit. En intressant bok tycker jag. Hoppas ni får huset sålt. Håller tummarna.
Ha en bra vecka och Glad Påsk på er alla.
Kram vännen
http://gunillaskatter.blogg.se
Sita
4 april 2012 05:16
God morgon Love. Du ska se att någon kommer som köper ert hus. Då får ni flytta in till staden. Hoppas vi kan ses snart. Kram
http://siitasblogg.blogspot.com
Cina
4 april 2012 07:34
Vet precis vad du går igenom det är ingen tröst för dig.
Det är jobbigt att ha en dement sjuk person hemma.
Detta med humörsvängningar det hade pappa oxå och jag vet att om man tjatar på dom eller tillrätta visar dom så blir som arga.
Jag har även jobbat med dessa sjuka en lång tid.
Det är ett krävande jobb o det är jobbigt att se sina anhöriga drabbas av denna sjukdom.
Men hoppas att du orkar men när man inte orkar får man lämna över till de som orkar o det är jobbigt det oxå. För tyvärr kommer det ju en dag då man inte kan ha dom hemma. (Förlåt men så är det ju)
Man ska ju inte slita ut sig själv för att vara till lags.
Det försökte vi tala med mamma om men hon ville inte lyssna på det öra.
Men till slut så orkade inte hon heller och det blev avlastnings plats för pappa.
Sedan vart ju mamma sjuk och dog inom loppet av 3 månader.
Och då fick pappa flytta in på ett demens boende och han har det bra där.
Nu har pappa alzeimers sjukdom men de går ju under demens sjukdomar.
Ja fy det är jobbigt att vara anhörig till dessa sjuka och förstår precis hur du känner och att du är trött.
Usch detta vart långt men jag skulle kunna skriva ännu mer men slutar här och nu.
Ha det gott min vän o tänk lite på dig själv oxå.
Kramen
http://heavenladyn.bloggplatsen.se
lillis
4 april 2012 07:35
Hoppas att det går bra med huset och att ni får det sålt.
Jag vet vad du går igenom med en Demensjuk och jag beundrar alla som orkar med detta, man tror nog inte att det är så jobbigt som det är.
Du ska veta att jag tänker mycket på er
Ha det gott
Kram min vän
http://danslillis.bloggplatsen.se
Bettan
4 april 2012 13:24
Hej Kära Love!
Vi alla är så glada när du väl tittar in & vi har alla full förståelse för att du har mycket att tampas med just nu. Skrev ett långt inlägg som igår kväll till dig här. Men åkte ur nätet & voila texten var borta =(...
Jag beundrar din styrka då jag så väl minns hur jobbigt detta var när de bytte sin personlighet. Pappa vårdade ju min mor hemma under lång tid, innan jag fick honom att be om hjälp. Jag själv var med under många möten, & såg hur svårt han hade för att säga att det blir för mkt hemma. Där trädde jag in & sa att vi måste få mera hjälp, för jag vill inte förlora min far på samma gång.
Detta är ju en annhörighetssjukdom. Fruktansvärd sådann faktiskt. Så om du får möjligheten att få mer hjälp med din make. Så ska du absolut ta den. För det är bättre att få så mkt hjälp man kan få, så att man kan de dagar man känner sig lite starkare hämta dem på promenader eller ta hem dem. Ja du vet nog hur jag menar =).
Vi fick lugnande tabletter till min mor, då hon också blev otroligt aggresiv emellanåt. Detta är en hemsk upplevelse när de själva hamnar mellan hopp & förtvivlan. Å framförallt hur man ska tackla detta.
Ja hur som haver så beundrar jag dig mycket som trotts allt du själv måste gå igenom orkar att ta hand om din make & försäljningen av huset. Önskar dig/er med detta en god dag kväll.
Massor av styrka & kramar Bettan
http://walkonfire.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
4 april 2012 16:33
Kära vän!
Det år nog som du säger Love, att ingen utomstående, som inte har varit i samma situation kan föreställa sig hur du har det. Kanske är det humörsvängningarna och den gradvisa förändringen som är värst för dig. Att du dessutom har din fysiska problem gör ju inte saken enklare. Jag har två bekanta, som har demenssjuka män. T. kämpade med att ha sin man hemma, men till slut gick det bara inte. Han är nu på ett nybyggt demensboende och har det bra. I. kämpar fortfarande med att försöka ha sin man hemma, men är på väg att slita ut sig totalt. Nu har han växelboende, två veckor hemma och två veckor på demensboende, för att hon ska få koppla av lite - men det kan hon ändå inte.
Det är en grym sjukdom och jag hoppas innerligt att husförsäljningen går i lås så du inte behöver ha så mycket bekymmer med hus och trädgård.
Sänder dig mina allra varmaste uppmuntranskramar - var rädd om dig min vän!
Lambergsfrua
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
Anita Lundwall
5 april 2012 10:01
Bamse kram till dig Love. Jag förstår att du har det svårt.
Min mamma Blev dement Det var jätte jobbigt ibland drog jag ur telefonen på kvällen för jag visste att snart ringer hon och vi måste störta dit och när vi kommer finns det inget fel.
Hon hde fin hemtjänst frukost. förmiddag, lunch. efter. kväll, natt ändå ringede hon stup i kvarten. Det var super jobbigt. När vi sedan fick en pplats åt mamma Jätte fin lägenhet på demens boende. kunde vi åka varje dag och bara vara sociala det var mycket skönare. Vi visst att hon fick den vård hon behövde. Ja vad jag vill ha sagt är att jag förstår fullständigt hur jobbigt du har det.
Hoppas din Påsk blir fin kram Anita Lundwall
http://tisalaya.bloggplatsen.se
blessingsrehab
5 april 2012 14:42
Han hade hôvvet i ett ôrngott hahahaha..Be inte ursäkt snälla rara..Vi som har gått igenom och går igenom prövningar har alla högt i tak..Jag vill önska allt gott i påskhelgen..Och ber för att rätt man/kvinna köper ert fina hus..Kram Bless♥
http://Blessingsrehab.bloggplatsen.se
Monica
5 april 2012 21:15
Ditt liv är jobbigt emellanåt kan jag förstå,trots det så verkar du hålla humöret uppe och det är säkert viktigt.Hoppas huset blir sålt till bra människor och då blir det ett bekymmer mindre för dej.Det är jobbigt för både dej och din man med den sjukdomen han har,men ni får ta en dag i taget.Jag tänker på dej!
Önskar dej/er en bra påskhelg!
Stor kram// Monica
http://violett,bloggplatsen.se
irja
6 april 2012 00:37
Be inte om ursäkt min käraste vän och syster,
vet precis vad du går igenom just nu,och hur jobbigt alla dessa humörsvängningar är för en dementsjukeoch denna sjukdom,,eftersom jag har jobbat med dementpatienter i 20 års tid,all sjukdom antingen det är ens egen eller en anhörig,tar all ork av en,,,,just nu befinner jag mig i S-holm på snabbvisit och firar påsken hos vår dotter Annkatrin,,, efter några dagar på öronkliniken i Uppsala ,så tar vi en sväng här,,, sen vet man ju inte hur det blir efter operationen .....Man får ta en dag i sänder....
Sänder dig styrkrkramiZar från mig , samt önskar digoch familjen en Glad Påsk ....
HAADE IA...
http://40-talisten. bloggplatsen . se
Kristina
6 april 2012 21:15
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva? Jag känner så med dig, men ditt goda hjärta och din inre styrka är ett plus för dig.
Livet är inte lätt ibland och bara behöva lämna sitt hem är jobbigt nog. Sen allt arbete du har framför dig. Jag ska tänka på dig och önska att ert hus blir sålt.
Riktigt goa Påskkramar vill jag ge dig mon goa vän.
Du ska veta att jag ska skicka dig varma goa och läkande tankar.
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Bittan
7 april 2012 15:25
Hej!
Jag önskar dig en GLAD PÅSK!
Här skall vi nu ha visning på tisdagen den 10/4 så på måndagen måste vi städa och göra riktigt fint här. Ja det är verkligen massor att göra inför en husförsäljning. Jag förstår verkligen att du har det jobbigt nu och är helt slut efter detta när du samtidigt inte har någon hjälp av din man.
Denna helg har vi barbarnen här så det är ganska jobbigt det också även om det är roligt men ibland har man inte den ork som man vill ha.
Ha nu en så trevlig påsk du kan ha och försök vila så mycket du kan när du får tid till detta.
Påskhälsningar från Britt-Marie
http://britt-marie.bloggplatsen.se
Margit
10 april 2012 13:21
Jadu. min kära syster LOVE!!! Förstår att LIVET ÄR TUFFT..för er båda två..på olika sätt!!!!
Livet är inte alltid enkelt..och en sådan sjukdom...som L drabbats av..är inte enkelt.
Du har fått så många fina kloka blogginlägg...av alla fina, goa vänner..som tröstar och hjälper..och det lättar att få tala om..hur du har det..och du fått så många fina trösteord.
Och nu är PÅSKHELGEN också över. Hoppas att ni kunnat njuta något i allafall.
Förstår att det också är mycket nu, när det gäller husförsäljningen...och allt dettta praktiska hänger på dej ensam!!!
Tufft!!
Tråkigt väder ute också..men typiskt för årstiden....
Styrkekramar från oss till er båda!!!!/Systeryster och min Lasse.
http://margiholm.blogg.se
Sylvia
10 april 2012 15:58
Tänker på dig Love. Det är svårt att föreställa sig hur jobbigt du måste ha det just nu. Hoppas huset snart blir sålt så du blir av med ett bekymmer. Säkert blir det lugnare när du kommer till ro i det nya boendet. Ålderdomen blir ibland inte så som man tänkt. Vi har en granne som just har fått sin diagnos och det känns så tråkigt för vi ser hur de lider båda två. Du är säkert stark i dig själv och det är mycket värt.
Önskar dig allt gott!
Kramar Sylvia
http://cobra38.wordpress.com
Maria
10 april 2012 17:12
Hoppas ni haft en fin påsk, så roligt att vovvarna går ihop. Få en valp i huset ja de är mycke jobb.
Husförsäljningen hoppas jag går framåt så kanske de snart kan bli flytt.
Kan vara så skönt att få skriva av sig ibland och som jag sagt förut,
ta hand om dig själv in i mellan, försök i alla fall.
Ha de så bra /kramen
http://torparmor.blogspot.com