Goder afton ni alla!

Först vill jag tacka dig  Ruth för fin layout. Den känns alldeles rätt och det vore verkligen roligt att få bjuda dig på kaffe. Undrar vem som kommer först, tror det blir Gunilla som bor på samma gata. Vi har bott här nu i snart fyra veckor men det sociala livet har legat på sparlåga.

Vi åker till Leif nästan varje dag och det är så härligt när allt fungerar. I onsdags var vi i Vadköping o fika sen en promenad i vår vackra stadspark.  Förra lördagen var Roger o Sheila här så vi hämtade hem Leif över dagen och hade så trevligt. Jag var orolig att han inte skulle vilja åka tillbaka på kvällen men det var inga problem.

Vårdplaneringsmöte i går med kurator, sjuksköterska,arbetsterapeut och biståndshandläggare.

Dom var otroligt dåligt insatta och jag var nog den som fick sköta mötet. Biståndshandläggaren tyckte vi skulle ha hemtjänst som kunnd hjälpa till med påklädning tabletterna och komma med matlåda. Var tvungen att tala om att det är inte det som är problemet. Dom andra sa nästan ingenting. 

 Inte lätt att sitta o berätta när Leif är med.

Jag krävde ett korttidsboende  några veckor och sen ett nytt möte där jag och barnen själva får prata med dom först och sen tillsammans med Leif.

Då tyckte dom att han kunde vara hemma tills dess men Leif sa att han accepterade att åka direkt dit från sjukhuset när det finns plats.  Sen får vi se vad som blir bäst för honom. 

Att sitta i den här situationen och veta att sjukdommen inte blir bättre och att vi kanske inte kan bo ihop går inte att beskriva. Sorgen o rädslan är mig övermäktig, men våra barn o barnbarn gör allt för att stötta oss båda. Inte lätt för dom heller att se pappa/farfar/morfar förändras på detta sätt.

Tony har beslutat sig för att stanna i Sverige och försöka få hit Keng o hundarna. 

OS drar ju igång nu och vi har sett invigningen men jag tröttnade. Fattar inte att jag är så otroligt trött nu när jag inte alls gör mycket. Är uppe någon timma sen ligger jag som i dvala ett tag och så går dagen. Visst tröttar värken men så här illa brukar det inte vara.Det är ingen normal trötthet men vädret har varit fint och jag trivs här i "backen".

Om en liten stund är det en ny dag och min tanke är att vara tacksam över att jag ännu en gång får uppleva allt fantastiskt som livet ger mig och göra det bästa av dagen.

Jag släpper dagen fri och följer lyckligt med som ett löv för vinden i med och motgång.

                                       Tack för att ni finns ni är värdefulla för mig.

                                                  
          Kram från Love.