Sita

2 december 2012 15:21

Hejsan Love. Så tråkigt för dej att Leif blivit så mycket sämre. Känner för dej verkligen. Men nu ska vi få höra om det inte blir lite bättre av att bo där i eget rum. Här är kallt nu har jag -13.7 Kram

Emma

2 december 2012 17:08

Fina bilder! :) Snälla du, jag behöver verkligen din HJÄLP.
Kolla in min bild i Nelly Fashion-tävlingen här --> http://nellyfashion.nelly.com/se/?entry=333436918163239431_4441979

Eller gå in på min blogg och klicka på länken, sen rösta.

Om du röstar på min bild så börjar jag följa dig på bloglovin'. Skulle vara jättetacksam för en röst. Tack på förhand, puss.

Bittan

2 december 2012 17:28

Hej!
Jag hoppas du haft en bra och trevlig 1:a advent trots allt detta som hänt med din man.
Jag förstår verkligen att du har det mycket jobbigt med allting.
Idag har vi tagit det lugnt på 1:a advent då jag har mycket värk och som inte nu blir bättre av detta kalla vädret som är nu, idag 10 minusgrader och som jag tycker kom alldeles för tidigt, men vi har inte nästan fått någon snö här i stan.
Igår var vi på julskyltning här i stan och vi köpte några julklappar till våra barnbarn samt en födelsedagspresent då vårt barnbarn blir 20 år nu den 11 december.
Jag tycker inte alls om julen längre då vi inte får vara tillsammans med vår son som bor i Landskrona och är bara problem sen han träffade en ny tjej efter sin skillsmässa här. Detta har tagit mig så mycket och tar verkligen psykisk. Men orkar inte skriva mera om detta och vill inte att någon annan skall läsa om detta. Vi har ju endast bara denna son.
Kram Bittan

Inger

2 december 2012 20:53

Jag blir beklämd när jag läser dina ord, omvårdnad, vad betyder det ... inte samma som för mig tolkar jag det som.
Skönt att L kommit "hem" allt kan bara bli bättre ... och du gör helt rätt, du kan inte vara där hela tiden ... det orkar du inte ...
att få chans att tanka ny energi är livsviktigt för alla.
Njuta av dina barn och barnbarn som verkar helt underbara ... ha en bra vecka.

kram Inger

Bettan

2 december 2012 22:47

Men lilla hjärtat då!
Mitt hjärta gråter för att det ska vara så här illa. De kunde väl för tusen gubbar ha fixat rakningen på honom. Det var då rakt inte för mkt begärt. Förstår att du inte orkade ta tag i detta samma dag. Å det är ju heller inget som rusar ifrån dig. Skönt är i alla fall att ni har fått umgås en stund med varandra.

Å du gör helt rätt i att inte tömma dig på all energi du har. För som du skriver han har idagsläget ingen tidsuppfattning. Så då kan man heller inte göra dem illa. De är som små barn som blir glada oavsett när vi kommer.

Ja, denna sjukdommen är en styggelse helt klart. Å främst för er alla nära å kära. Han har själv inte så ont av det. Om han då inte får klara stunder in emellan. Men det borde nästan ha avtagit vid detta laget. Men hemskt är det att bara sitta utanför & känna sin maktlöshet.

Men jag tycker att du är fantastisk & det skulle Leif också ha sagt om han hade kunnat. Så massa varma kramar & ännu mer styrka sänder jag till dig vännen min. <3 <3 <3

Ruth

2 december 2012 23:25

Så trist att det hela blev så tungt och att han har förändrats så på en månad, det är svårt att ta till sig. Att livet och sjukdom skall göra dig så illa, tur att Leif inte är så medveten om det som sker med hans kropp. Detta är verkligen en anhörigsjukdom som verkligen gör ont i hjärtat och hela kroppen. Tur du har nära och kära omkring dig som du kan luta dig emot för att få glädje och tröst.
Ha det så gott som du kan vännen.
Massor av kramar.

lillis

3 december 2012 06:30

Så tråkigt att höra att Leif blivit så mycket sämre, Hoppas att han nu får en bra omvårdnad på detta ställe.
Du ska veta att jag tänker mycket på er
Ha det gott min vän och var rädd om dig
Bamsekramar

Pisan

3 december 2012 11:21

Jag blir så ledsen när jag läser vad du skrivit. Att det får vara så här i vårt land, det är ju inte klokt!! Känner med dig och tänker på dig! Skickar varma och goa styrkekramar till dig:
((♥(((♥(( Love))♥)))♥))

Gunilla

3 december 2012 20:35

Kramar om dig vännen!
Tur att du har dina barn och banbarn omkring dig iaf, annars kulle du säkert inte orka med dig överhuvud taget. Inte lätt allt det jobbiga du har omkring dig. Hoppas du får en lugn vecka iaf, så kanske vi ka ses framöver igen. Vore Trevligt.

Många kramr till dig

Anita Lundwall

4 december 2012 10:20

Vet inte riktigt vad jag skall skriva annat än Jag förstår och känner verkligen för dig min barndomsvän jag även Laeif är ju från samma ställe som vi två.
Demens är en svår sjukdom Mamma hamnade ju på dement boende det sista året. Ibland tittade hon på oss som om hon tänkte Vilka är ni,
Bamse kram till dig min vän Anita L

Margit

4 december 2012 23:16

Love, jag läste ditt inlägg för några dagar sedan. Det var rena slräckläsningen när du beskrev,,,hur Leif kom och var klädd..och hur han mår! Förstår att det är jättejobbigt och att dom inte hade klätt på honom ordentligt!!! man undrar..HUR dom tänker och HUR dom jobbar!!?
Hoppas att det blir bättre nu när han väl "installerat sig" på det nya boendet och att det fungerar bättre!! Och att du kan besöka honom oftare.
Skönt att du nu har de dina nära dig, några som bor med dej och dotter inte så långt borta!
Ja nu har vi vitt ute och det snöar och är lite kyligt. det lyser i allafall upp den svarta och mörka årstiden och nu har vi våra Adventsljusstakar att njuta av..och levande ljus också.
Veckorna och dagarna går så fort, så snart har vi Julafton också.
Önskar dej kära LOVE n bra vecka med de dina!!!!!
KRAMAR!!! /Systeryster och min Lasse.