Hejsan ni alla i vårt avlånga land.

Nu yr snön och nordanvinden har slagit till.

Ni måste lova att ta det försiktigt ute på vägarna.

Om ni kunde titta in i vårt hus skulle ni få se en röra utan like.  Fönster utan gardiner kartonger med julsaker  utspridda. Adventsljusstakar på vift och ljusslingor som ska kollas ligger både här o där men men på lördagskväll ska det vara städat o fint. Tänder upp på morgonen den 1:a advent. Vet inte om jag ska leta efter nya gardiner till köket och sätta upp dom jag hade förra året i mitt arbetsrum. Får väl ta en tur till staden på fredag.

Jag är verkligen en älskare av juletid och allt vad det innebär. Ska ut och plocka granris i morgon att klä balkongräcket med. Har lovat dotter att ta till henne också. Glögg och pepparkokor är inköpta men Lukas och jag ska baka på lördag.

Vet ni vad jag hörde, jo att det finns dom som säljer semlor nu. Är det inte upp o nervända världen så säg.

När jag var liten fanns dom bara på tisdagar en kort period och vi åt dom med varm mjölk vilket jag inte tror någon gör i dag.

Vi har verkligen snälla vänner, tänker på Leffe och Ingrid. När vi träffades sist så erbjöd sig Leffe att börja övningsköra med Lukas och dom ska snart gå på handledarkurs. Lukas kunde inte fatta att det fanns någon som ställde upp så för honom utan att man frågat.

                    Tack o kram till er.

Har just suttit och betalat alla min räkningar och är tacksam att man i alla fall får ett litet bidrag varje månad som kalls pension. Det är inte alla länder som har utan där är man hänvisad till barn eller släktingar.

Tror det blir värre för våra ungdomar i framtiden och det är inte roligt att som 20-åring börja spara till pensionen. Det som gör mig förb.... är att vissa kan skorva åt sig hur mycket som helst tex. politiker. Livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli.

Har lite mail att svara på innan jag släcker ner här och ska ta en titt in till er bloggvänner. Blir nog inga kommentarer men 

                                   Kram

                                   Love.

Här är middagen avklarad. Den inköptes på pizzerian och

med lite vin till blev det smaskens.

Idol kommer senare och då blir det hallonpaj med vispgrädde.

Har ni ett innersta rum! Det har jag och dit drar jag mig tillbaka när jag inte kan sova för att tankarna far som svalor i skallen och problemen verkar olösliga.

Jag viker av från landsvägen och går in på den gamla kostigen.

 Där blir jag omsluten av stora granar och mossan dämpar mina steg. Snart passerar jag myren som lyser av mogna hjortron. Plockar några för att ha på vägen.

Titta, nu ser jag tjärnen där pappa o jag fiskade. 

Där  står en stor älgtjur  och dricker av det klara vattnet.

Han lyfter på huvudet och den stora kronan visar att det är en gammal vis älg som klarat sig undan jägarna i många år.

Stigen går brant uppför ett berg och jag travar på för att hinna innan solen går ner.

Väl framma kryper jag in i mitt lilla  bergrum.

Där finns en säng med fårskinn och mitt på golvet brinner alltid en eld.

  Om jag sätter mig vid fönstret ( ett hål i berget) kan jag se det lilla hemmanet nedanför berget  och gårdsfolket som håller på att hässja hö medan barnen under stoj o skratt tar sig ett dopp.

En äldre kvinna i lång klänning med förkläde och huckle på huvudet kommer med en korg som innehåller kaffe och buller. Barnen får hallonsaft. Känner igen min underbara farmor.

Bortom slåtterängarna  glimmar kvällssolen i sjön och

Storlommen låter höra sitt vemodiga  rop.

Detta är mitt innersta rum och dit går  jag ofta  för att finna lugn o ro.

Den gamla gården är mina förfäders och där har jag mina bästa minnen. Nu är det vår son Roger som tar hand om stället och jag hoppas något av våra barnbarn vill fortsätta sköta om Karsro. Min älskade pappa hette Karl så jag har döpt stället efter pappa.

Berätta gärna om era innersta rum.

Hoppas ni alla mår bra och får en fridfull helg.

                             Kram

                              Love.

Att djur ligger mig varmt om hjärtat har väl ingen missat. Vi har i dag grattat Musse som fyller 9 år.

 Leverpastej och skinka till frukost  fisk och räkor till middag.

Han är en Norsk skogkatt med färgen light amber.

Han är husets herre nummer ett och alla vet att han har ett hjärta av guld. Vi hoppas och önskar att vi får ha Musse med oss i många år till.       

Två svarta killar gillar varandra och myser tillsammans. Gaius och Marco.

I går kväll när Gaius och jag var ute och gick över gärdet hörde vi ett konstigt ljud av något djur.

Jag blev ju livrädd, tänk om det var vildsvin men det visade sig att det var hjortar          Dom har ju brunst nu och bockarna låter på ett speciellt vis.

 När det är mörkt har jag alltid Gaius kopplad och nu i kväll sprang en stor hjort med krona ut alldeles framför oss. Sista kissrundan får han klara av själv i kattgården vid 10-tiden. Sen sussar vi gott både människor katter och hund.

Vår lilla by där det bor ca 20 familjer.

 Naturen är vacker i vinterskrud. 

Våran sötnos kan sitta fint.

 Vi vilar ut och jag njuter av solen.    Söt, sötare ,sötast.

Om ni visste hur glad och tacksam jag är för alla fina kommentarer ni skrivit.  Det värmer mitt hjärta i vinterkylan. 

Jag vill tacka Irja alldeles extra för den fina presenten och det hon skrev. Änglar finns även på jorden.  

Tack kära "syster".

                             Kram till er alla.

                                    Love.    

För länge sedan gick en flicka och längtade efter någon att älska,respektera, skratta och vara lycklig med.

Samtidigt fanns en pojke som hade  samma önskningar men frågan var hur.

Han pluggade o jobbade så det fanns inte så mycket tid för att leta. Helt sonika satta han in en annons i

Dagens Nyheter under bekantskap sökes.

Flickan hade som baby blivit utannonserad genom samma tidning och fått det bra så hon nappade på annonsen och skrev ett brev men inget kort.

Hon ville inte heller lämna ut sitt telefonnummer men fick efter några dagar ett jättfint brev där pojken bad henne ringa.

Blyg som hon var tordes hon inte men då sa jobbarkompisen att honom tar jag.

Aldrig i livet tänkte flickan och ringde.

Det blev ett samtal som skulle förändras bådas liv.

Dom hade växt upp i samma område, gått i samma skola, lekt i samma park och kände gemensamma kompisar.

Alltså mycket att prata om och det bestämdes att dom skulle träffas utanför  fisksaffären där flickan bodde.

Gissa om flickan var nervös. Hon provade nog hela garderoben och håret fick ändra frisyr flera gånger.

Klockan närmade sig sex och med darriga ben stod hon där ute och väntade.

En lten bil kom rullandes och stannade. Nu höll hon på att svimma då en ung man steg ur och presenterade sig som Leif.  Han verkade vänlig och föreslog att dom skulle gå på bio och sen på konditori.

Laila som den unga kvinnan hette tyckte det var bra ide.

Då kom det som gjorde henne säker på att detta var en fin person. Han sa " Du kanske inte vill åka bil med någon okänd så vi kan ta en taxi"

Givetvis åkte hon med i hans bil trygg o säker.

Kvällen var jättetrevlig och åtföljdes av träffar varje kväll i en veckas tid och dom bestämde att förlovning skulle ske.

Den 14 januari 1960 växlade dom ringar  då var hon 19 år och han 21 år.

Så här såg det unga paret ut då när dom var i Milano.  

 Fem månader senare gifte dom sig och i juni firar dom

guldbröllop.

         Önskar er alla en underbar helg fylld av kärlek.

                                  Kram Love.

God afton i slott och i stuga. 

Här har dagarna gått i raketfart.

Gaius överträffar mina förväntninger

men det utspelas en kamp om vem

som äger sängen 

Ännu så länga håller jag ut. Han ska

 ligga på golvet där jag lagt en bäddmadrass nedanför min. Svårt att motstå när han lägger upp sina stora tassar och slickar mig i ansikten

helt överlycklig.

Sover tills jag vaknar vid 9-tiden på morgonen.

Inte en endaste liten pöl på golvet.  

I dag höll vi på att få fasan till middag.

Jag gick ut till en äng med honom och satte mig att vila på en sten. Gaius satt bredvid mig okopplad

då jag såg en hel storfamilj av fasaner.

Dom är så vackra men kameran var förståss inte med. Där satt jag länge och tittade men Gaius såg dom inte.

När det var dags att lyfta på rumpan så kopplade jag upp honom och tur va väl det för då såg han villebrådet som kunde bli ett byte. Han slängde sig fram men stopp.

Kan förtälja att han går bra i koppel och jag kan ha honom lös utan problem.

Bilåka tränar vi på men det är inte heller några bekymmer. Jag sitter bak och han ligger bredvid mig tyst o stilla.

Katterna är uppdelade i två läger för och emot.

Läger För:

 Välkommen, va kul att få en ny kompis. Äntligen än som är lika svart som mig säger Marco.

Du får gärna äta av vår mat och vi delar med oss av skinka mm. på morgonen. Kattgården får vi nu döpa om till djurgården men där kan vi ha lajban.

Läger Mot:

Fy sjutton vilken svart odoga som dom släpat in.

Nu får vi väl inte ha maten ifred och vi kan ge oss sjutton på att han ska vara på våra domäner.

Vad händer med gosakerna som vi får på morgonen vi tänker i alla fall inte ge homom något extra.

Han är ju HUND och det vet man hur dom är.

Gaius själv tar det hela med ro och är helt enkelt underbar. Fast det är ju orättvist att dom får ligga i sängen.

Vi var till djuraffären i dag och handlade  regnställ, mat ställning, reflexer ,belöningsgodis  mm. Passade också på att väga killen som väger 17,5 kg.

Ja så har man både en tonåring och en valp.

Trivs med livet och det gör mannen också.

Jag skickar en kram till er alla  och hoppas ni förstår om jag inte hinner svara på era kommentarer (Tack) just nu men ni finns i mina tankar.

                     All kärlek

                          Love.

Inget är som väntans tider. Nu undrar ni nog vad jag väntar på. Jo på denna nya familjemedlem.

Han är en storpudel på 5 månader och ska heta Gaius.

Sedan Leif och jag var överens om att vi behöver en hund har jag suttit jättemycket och letat på Blocket.

Telefonen och mailen har gått varm till olika uppfödare.

Besök har uppbokats och i går var det en uppfödare vid Grythyttan som vi skulle hälsa på.

Där ingen kunde tro att någon kunde bo hittade vi långt in i skogen detta underbara ställe. För att hitta rätt fick vi

ta av från landvägen och snirkla oss fram genom storskogen. Deras närmaste granne bor 1,5 km ifrån.

Väl framme möttes vi av Kicki och hennes härliga storpudlar. Det blev mycket svansviftning och nospussar. Hundarna lever livets glada dagar där i frihet 

och får springa lösa utan att några bilar kommer.

Först kunde jag inte skilja på dom vita och inte heller

på dom svarta heller men snart så fick jag klart för mig vem som var mamma, storasyster och kullsyskon.

Kicki som bor där med sambo o barn är en varm o go person och det har avspeglat sig på hundarna.

 Inne i huset bjöds det på kaffe med bullar. 

Jättegott för vädret ute var kallt och blåsigt.

Ute var det full fart på busungarna men inne låg dom så tysta o fina.  

Varken mamman eller pappan är särskilt stora så valparna blir nog heller så höga men det viktigaste har dom och det är ett toppentemperament.    

Att Leif var uppskattad synns väl. Detta är Gaius som lagt beslag på honom.

Vi var väl inte helt säkra på om vi skulle ha en vit eller svart men det bestämde Gaius och han var från början minfavorit.  

Inget blev bestämt när vi åkte därifrån för vi skulle på fredag och lördag besöka fler kennlar.

På hemvägen pratade vi inte om något annat än Kicki och dessa valpar och innan vi var hemma var beslutet tagit. Vi ville köpa Gaius.

Jag ringde Kicki och frågade om hon tyckte vi dög som husse o matte till honom och fick ett jättefint svar.

Tack snälla Kicki och Johan för att vi får äran att ta hand om denne ljuvliga kille. 

Influensan har börjat dra igång så vi ska ta sprutan.

Leif har ju haft en infarkt och inräknas i risksonen.

Jag hänger med av bara farten. Gamla som vi är får vi den gratis.

Michelle mailade i måndags att hon låg i 40gr. feber och hade väldigt ont i halsen. Kunde inte svälja och inte prata. Jag ringde jouren och fick en tid så vi hämtade henne i Kumla och åkte till Örebro. Hon var riktigt dålig gumman. Doktorn behövde bara se på henne och i halsen för att konstatera ordentlig halsfluss. Det blev penicilin och febernedsättande.

Elinor hämtade Ida och tog hem till sig för hon kunde ju inte gå ut med henne. I dag mår Michelle i alla fall bättre.

Att ha Lukas boende här innebär att jag tar del av läxor och det är riktigt kul. När det gäller matte kan jag inte hjälpa honom ett dugg är totalt körd. Tyvärr är inte Leif bättre men som tur är har Lukas lätt för det.

Jag känner mig faktiskt yngre och han lär mig en massa nytt och vi diskuterar det mesta.

Tror ni kan gissa vad jag ska drömma om i natt.

Sov gott alla besökare och tack för att ni tittar in.

                            Kram

                            Love.

Ja som ni ser var det en vecka sedan jag skrev men jag lever och har hälsan.

Här ska ni få en liten lägesrapport hur veckan har varit.

Lördag: Var på loppis och fyndade ett skrivbord till Lukas. Fick besök av vänner som passerade och det blev några härliga timmar.

Söndag: Födelsekalas hos Felix som fyllde 10 år. Leffe ville också vara med på bilden.

Här är lillebror Julius 2 månader. Söt som socker go som choklad.   

 Lycklig mamma Ingrid med minstingen.     

Även tant Love fick hålla och den här lilla killen får mitt hjärta att klappa lite fortare. Finns det något mer underbart än att få hålla ett barn i sin famn.

Måndag: Var sista gången till tandläkaren. Han har verkligen hjälpt mig med min tandläkarskräck.

Träffade sedan Gunilla för första gången. Det är fantastiskt att hitta varandra genom bloggen och upptäcka att man trivs så bra ihop.

Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker tycker vi båda och hamnade på kondis. 

Sedan blev det studiebesök i affärerna. Vi fastnade  för samma mössa, halsduk och vantar så nu ser vi lika dana ut. Det ska inte dröja så länge tills nästa gång vi ses. Tack Gunilla för din vänskap.      

Tisdag: En lugn dag med man och katter. Det är inte lätt att få plats i sängen när fyrfotingarna tagit plats. 

Onsdag: Blev inte som vi tänkt. Vi var bjudna till Margit o Lasse där vi skulle träffa Irja o Anders  för första gången samt Lillemor.  Vi hade verkligen sett fram emot det men Elinor behövde min hjälp hos läkaren. Lillemor var dålig så hon kunde inte heller komma. Nu ser vi fram emot maj då vi gör om försöket.

Äta bör man annars dör man så sant som det är sagt så dotter o jag gick på en trevlig crepperia  och åt lasang.

Sedan träffade jag Lukas och  vi handlade vinterkläder till honom. Helt slut kom jag stapplande hem vid sex tiden och då var det värktabletter o sängen som gällde.

Torsdag: En dag bara att glömma. Låg som i dvala helt kraftlös och ont i varje liten del. Så reagerar min kropp när det blir för mycket men jag har ju tur som har en snäll man som förstår och hjälper.

Fredag: Vaknade och hela värden var vit. Solen sken från en molnfri himmel och nu är väl vintern här även om denna snö inte får ligga kvar tack o lov säger jag.

Kattmat behövdes köpas så vi begav oss till Marieberg. Där finns ju även Ahlsteds blommor och dit dras jag som en magnet. Alltid hittar jag något jag "behöver".     

Dom har även dessa vita vackra möbler. Jag vill, jag vill, jag vill men inte Leif så det är bara att sucka och inse fakta vi ska ha våra mörka möbler kvar punkt o slut.

Vad sägs om denna tapet som jag såg på Rusta. Gillar den skarp som fondtapet och om Elinor tycker detsamma ska hon få den.

Vad morgondagen har i sitt sköte vet jag inte men önskar att ni mina vänner ska få en riktigt bra dag.

Tack för att ni läser och lämnar kommentarer även om jag ligger lite på slösidan och tydligen har fredagkväll som skrivarkväll.

Må gott och var rädda om er och varandra.

               All kärlek och glädje.

                            Love.      

Här har berg o dalbanan gått i raketfart.

Ena dagen bra andra sängläge.

När den är på botten händer inte mycket.

Jag har hjälpt Lukas att måla rummet (därav värken) och nu är han nöjd.

Vi tog en paus och åkte till Marieberg och fikade. Jag passade på att köpa några blommor.

Lukas har varit till doktorn för han går med feber och sover jättemycket. Orkar inte gå till skolan och får inte heller för mormor.

Trädgubbarna jobbar på och jag agerar trädkramare för att allt inte ska ryka. Det blir nog ljust o fint när dom är klara.

 Jag har ett favvoritträd som jag tar kort på varje månad.

Så här såg det ut den 1 oktober. Roligt att följa året genom det.

På vägen hit har en familj skaffat tre Alpackor.

Jag är förälskad och skulle gärna vilja köpa två.

Alpackan är släkt med lama och är ett kameldjur som härstammar från Anderna. Dess närmaste släkting är den nästan utrotningshotade Vikunjan.

Det finns två sorter Suri som klipps varje år och Huacaya som får rastaflätor och klipps vartannat eller vart tredje år.

Under Inkariket avlades dom för sin fina ull som är mjuk och väldigt varm.

När spanjorerna invaderade Peru slaktade dom hela stammen men några lyckades fly med sina ägare till höglandet.

En alpacka lever 20-25 år. Dom är vänliga djur men lite skygga. Deras pratande låter som ett hummande och dom har ett mycket varierande kroppsspråk.

Dom har inte hårda hovar utan har partåig fot med mjuka trampdynor och två klor som måste klippas som man gör med naglar.

Grundfärgerna är vit, svart olika grå och bruna nyanser samt rosagrå och stålblå.

Kan spotta som lamor men deras spott innehåller inte saliv utan de kräks upp magsyra och halvsmält maginnehåll.

Dom vill inte gärna spotta och gör det nästan uteslutande mot andra alpackor och nästan aldrig mot människor.

Ska man skaffa alpacka måste man ha minst två för dom är utpräglade flockdjur. Man får inte stressa en alpacka för dom kan få magsår som inte går över.

Vem vet nästa år kanske det går två ulltusar hos oss.

Leif gillar dom också. Vi får väl bygga ut kattgården för dom kan säkert samsas.

Hjälp dettas blev långt och nu har Idol börjat.   

                             Hej svejs vi höres.

                  Kram till alla mina vänner som tittar in.

                                       Love.