Min älskade pappa som i dag skulle ha blivit 100 år.    

  Han dog på nyårsnatten för 10 år sedan och jag fick

  telefonsamtalet strax efter 12.

  Det var så fruktansvärt för pappa har alltid varit min   

  bästa vän och en underbar far och efter 10år saknar jag

  honom fortfarande. Det mest fantastiska är att han inte

  var min biologiska far utan han och mamma tog mig

  som fosterbarn när jag var två år.

  Då var jag utanonserad i tidningen Dagens Nyheter för

  min riktiga mamma kunde inte ta hand om mig utan

  jag bodde hos ett äldre par i Stockholm.

  Jag var en så kallad oäkting eftersom min riktiga pappa

  var gift.

  Hur som helst fick jag dom bästa föräldrar och 

  släktingar men det var inte helt lätt i skolan då alla   

  visste att jag inte var "äkta".

  I dag tänder jag ett ljus för pappa och är oerhört tacksam

  att ha fått dela mitt liv med honom.

Dotter med barn var här i fredags och skulle sova över.

Tyvärr blev Leonard riktigt allergisk, vilket aldrig har hänt förrut så efter maten och "Talang" måste dom åka hem nu hoppas jag bara att det inte kommer tillbaka för

då blir det svårt med alla våra katter.

För oss är katterna familjemedlemmar men gäller det Leonard så måste vi tänka på honom. Dom är ju här så pass mycket.

I morgon börjar mitt bättre liv så vill ni är ni välkomna tillbaka och läsa om mina förändringar.

                  Ha det så bra alla ni som tittar in.

                                     Kram

                                     Love.