När huvudet är totaltomt får ni här en vacker dikt
skriven av Anna Greta Wide.
Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka
då tror jag att det kom
"Låt inte någon finnas till"
som ingen tycker om.
Om människor är ringa
och fattiga - än sen,
om bara de blir älskade
åtminstone av en.
För rikedom och ära,
det låter kanske bra.
Men kärlek är i alla fall
det enda vi vill ha.
Var rädda om er och ta vara på dagen.
Kram Love.
Lena
11 januari 2010 01:55
En hälsning i natten till dig Love!!!
Min uppriktiga mening om din nya sida är att den andas vilsamhet och ro...mycket, mycket fin mao !!!
I ärlighetens namn har jag aldrig varit mycket för dikter tidigare, men nu på ålderns höst (*S*) har jag börjat uppskatta dem mer och mer och den du valt att visa oss hos dig tycker jag mycket om :o)
Allt gott till dig med många kramar !!!
http://roshultskan.bloggplatsen.se
Ragnvi
11 januari 2010 08:53
Morning o tack för dina goa rader hos mig! Så fint du har i bloggen...både det skrivna o utseendet!
Oh..håller tummarna att inget strular för dig, du måste komma iväg på resan!
Så kul att få se slottet i Örebro i vinterskrud! Jag var ju där under sex veckor i våras, strålbehandling..
Kramen!
Ragnvi
http://rankans.blogg.se
Lambergsfrua
11 januari 2010 12:26
Verkligt vacker och tänkvärd dikt du ger oss idag, Love.
Härliga bilder på dig och barnbarnen - hoppas din dotter kryar på sig snart.
Hoppas också att allt går som smort inför din resa.
Önskar dig en riktigt fin dag.
Varmaste kramar!
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
AKP
11 januari 2010 15:02
Tusen tack för din kommentar i min blogg.
Det känns skönt med folk som verkligen förstår vad man menar. LIder med dig att du också har det jobbigt med värk =(
Massa styrkekramar till dig!!
http://akp.blogg.se
Solan
11 januari 2010 17:31
Tusen tack för dikten....Den är så rätt.
Hur går det med packandet? :) Ha nu en skön kväll.
Kram...
margit
11 januari 2010 22:49
Tack Love för ditt varma inlägg! ja vi har alla vår olika skiften i livet. Och när den ena är nere och den andra uppe och tvärtom--så får man stötta och "böra varandra"...Inge har ju enbart "Rosor" på vägen.."törne" finns ju ocfta också där. Så är livet. men visst r det jobbigtoch tufft när man är där nere...men då att ändå uppleva attd efinns dem som tänker på en...kan då kännas mycket bättre..och ibland så kan en hälsning, ett leen deeller nåt annat"enklet" lyfta hela situationen...så att man orkar ta nya tag igen...
Förstår att din vardag just nu är jättetuff..och mycket att "stå i" innan resan blir av..men får du komma ifrån...ett tag...vila upp dej...hämta nya krafter...så orkar du igen...
Kramar i massor till dej!! Hoppas att vi under vårkanten kunde träffas i örebro vid tillfälle...ta ett fika nånstans...
Kramen min vän!!/Margit
http://margitholm.blogg.se
Maria
11 januari 2010 22:49
Tack för dina fina och uppmuntrande ord till mig på min blogg. Du har så rätt i det du skrev, det är inte alltid så lätt när man är ensam med fyra barn och ska fixa allting själv. Det är bra att ta det lite lugnt också, emellanåt.
Ta hand om dig.
Kram Maria
http://www.haggqvistmedq.blogg.se