Ja inte husets termostat utan min. Har BARA- 8gr ute och jag är inne och fryser som bara sjutton.

När det var -26 gr ute var det varmare inne tycker jag. Nu har jag strumpbyxor, mysbyxor, tröja , kofta varma sockor på fötterna och ändå stelnar jag. Benen värker och kroppen vill inte göra det jag vill.

Visserligen har värmefläkten fått kylslag och lagt av men vi har alla elementen påslagna så det är inte kallt fast det fattar inte min termostat.

Längtar nu till värmen och solen, räknar dagarna.

Läste i går att det spelas dragspel nu hos Skogsfrua, jag gärna skulle vilja vara där och få njuta av dom gamla härliga tongångerna.

 Kom då att tänka på när jag var 12 år och fick mitt första dragspel i julklapp av pappa.

Var väl inte särskilt duktig men fick gå och lära mig.

Någon virtuos blev jag aldrig och spelet hamnade så småningom på vinden när intresset för killat tog överhand. Vad som sen hände med spelat vet jag inte.

För att återgå till kylan och snön så har jag tittat på lite sommarkort från tomten, (har tröttnat på vinterbilder) kan inte fatta att det en dag ska bli så här grönt och fint igen. Titta och dröm snart är våren här.                                 

                              Kram

                              Love.

      I dag kom mitt paket med sommarkläder.

      Nyfiken som ett barn på julafton slet jag upp det.

      Där fanns schorts, tunikor, linnen, baddräkt, och   

      sommartunna långbyxor i härliga färger.

      Då va jag snabb att få av mig och prova det nya.

      Ibland ska man ha tur och i dag var det min tur.

      Kläderna passade och jag kunde ana i mitt

      innersta hur skönt det ska bli att gå omkring i

      Thailand med dessa nya kläder.

      En hel del har jag kvar där hos sonen men det är

      alltid roligt att ha något nytt.

      Men varför säger ni, köper inte människan sina

      kläder där när det är så billigt.

      Svar, människan måste ha  modell STOR och då

      går man bet för det har dom inte fattat ännu.

      Fick mail med kort från sonen, han och en kompis

      är nu på motorcykelsemester uppe i norra Thailand

      där gyllene triangeln ligger.

      I år har jag har tänkt att besöka Chang Mai men då

      blir det med tåg. Vi bor ca 2,5 timmes bilfärd

      från Bangkok mot Kambodja.

      Sonen har motorcykel så när vi ska förflytta oss

      kliver morsan upp bakom och sen bär det iväg.

      Han är nog den enda som släpar omkring på en

      gammal tant. Ett bra sätt att ta sig fram då jag

      inte kan gå så mycket.

      Det vanligaste är ju gamla gubbar som har unga

      vackra tjejer så många undrar nog vilken

      relation vi har.

      Att hans sambo Vanari kommer efter vet ju inte

      dom.

      Det är en underbar tjej/kvinna som han träffade

      för sex år sedan och vi fungerar så bra ihop.

      Min önskan är att dom båda ska kunna komma hit

      snart så vi kan få visa vårt vackra land för henne.

      Ska nog ta och maila till henne i kväll för hon är

      hemma med hundarna när sonen dragit iväg.

      Jag vet att hon liksom jag längtar tills vi får träffas.

      Vi höres!

     När huvudet är totaltomt får ni här en vacker dikt

                  skriven av Anna Greta Wide.

                Jag önskar alla andra

               det bästa som jag vet.

               Jag kan ju inte be för dem

               i all min gudlöshet.

              Men skulle jag försöka

               då tror jag att det kom

             "Låt inte någon finnas till"

              som ingen tycker om.

             Om människor är ringa

             och fattiga - än sen,

             om bara de blir älskade

             åtminstone av en.

             För rikedom och ära,

             det låter kanske bra.

             Men kärlek är i alla fall

             det enda vi vill  ha.

          Var rädda om er och ta vara på dagen.

                             Kram Love.

Vart tar dagarna vägen. Plötsligt är det lördagskväll och jag ramlar ner vid datorn.

Att skaffa visum är ett besvär ska ni veta. Massor av papper som ska skickas, två nytagna kort, 200:- ,pass,  ett rekat kuvert med mitt namn o adress, ansökningshandling absolut rätt ifyllt annars skickar dom det tillbaka och kopia på biljett. Detta är fixat och nu får jag bara hoppas att inget krånglar för då är det kört med min resa.

Dotter har ju varit förkyld med feber samt urinvägsinfektion så hon behövde lite hjälp med barnen.

Då kom mormor till undsättning. Tog Leonard o Filippa till staden där vi gick och matade änderna. Dom såg rätt frusna ut och blev nog glada för lite mat.

Filippa frös men konditoriet låg nära och där fanns varm chocklad med vispgrädde och goa bullar.

Då kom värmen tillbaka så vi besökte slottet och kyrkan.

 Gick lite i affärer för jag letar efter en baddräkt. Hittade självklart ingen så nu har jag skickat  efter några och lite sommarkläder. Har jag tur så passar något i alla fall.

Innan vi åkte hem till dotter så fick barnen leka av sig i snön.

Själv kom jag hem 8 på kvällen men trevligt hade vi haft.

Nu dröjer det ju många veckor innan vi ses igen.

Några kort som vi tog i går.           

T

    Om ni visste vad era ord uppskattas av mig.

    Känner verkligen att ni bryr er och jag vill  att    

    ni ska veta att jag vill vara till för er också.

     Mia. Lillis, Solan, Stinalill, Lena ,Annica,

     Margit. TACK!

    Jill du är min "syster" som alltid finns för mig

    och vi delar både glädje och sorg.

    Tack för ditt samtal i går.

    Nu ska du kurera dig från förkylningen så vi kan

    träffas.

    Jag är nog som en brännäsla, svår att knäcka.

    Envis och strävar alltid uppåt så nu finns det

    en inre kraft som gör att jag mår bättre.

    Ibland måste man få tömma sig för att sen kunna

    se på saker ur sitt rätta perspektiv.

    Inget är så svårt att man inte kan göra det bättre

    Jag är egentligen en glad och lycklig person men

    väldigt känslig och lider så när andra inte mår

    av olika anledningar.

    Ute är det kallt och mulet men i mitt inre varmt

    solen har tittat fram.

    Ni ska alla mina vänner ha en riktigt bra dag och

    tack än en gång.

    Kramizz från Love.

Tänk vad det är skönt att få skriva även när allt känns svår. Jag klarar inte av detta mörker och efter jyl så rasade min värld. Är deprimerad och gråter för allt.

Att sen klara av alla andras problem i familjen mäktar jag inte med nu. Har alltid varit den ska fixa allt och ställa till rätta. Om ens barn  mår dåligt och inte klarar sig sliter det oerhört och dotter har en massa problem att brottas med.

Jag är också oerhört rädd för att mannen börjar bli dement. Märker att saker inte fungerar som det ska.

Han själv är medveten om detta och givetvis rädd.

Tyvärr har han fått ett humör som inte heller är trevligt vissa dagar. Då blir det sömnlösa nätter fulla med gråt för på dagarna håller jag för det mesta ihop.

Då är min räddning att få åka till sonen i Thailand och i dag betalade mannen min resa. Är så tacksam mot honom som förstår vad det betyder för mig.

Om tre veckor lyfter jag och ska vara borta till början av mars. Där får jag vila och koppla av allt som tynger.

Måste få samla ihop mig för att vara stark och hjälpa för jag vet att mycket stöd behövs åt alla håll.

Tänker ibland när det känns som värst "Vem ska trösta knyttet"

Jag behåller så mycket inom mig vill inte lägga mina bekymmer på andra så det är jätteskönt att skriva av sig.

Uch, så jag klagar, vet att det blir bättre och jag är i alla fall lyckligt lottad för vi älskar varandra allihop och kämpar mot samma mål.

Vill att ni ska veta om jag inte orkar höra av mig så ofta.

När jag läser alla fina kommentarer är det balsam på såren så ett STORT  TACK för att ni finns mina vänner. 

Nu ska ni få se lite vinterbilder från katterna i kattgården.

Det är tur att mannen tycker lika mycket om dom som jag gör och tar hand om dom medan jag är borta.

 Kram till er alla som orkat läsa mitt gnäll.

 Love.               

Mycket rör sig just nu i mitt huvud och jag kan inte samla tankarna. Därför skriver jag ner något som är mycket tänkvärt  och som jag  vill vidarebefodra till er.

En helig man hade en konversation med Gud och frågade.

"Jag vill veta hur himmel och helvete ser ut?"

Ok , sa Gud och ledde in mannen till två dörrar.

Han öppnade den första dörren och den heliga mannen tittade in.

I rummets mitt stod ett stort runt bord, på mitten av bordet stod en stor gryta med stuvning som luktade fantastiskt gott.

Människorna som satt vid bordet var magra och sjuka, de såg svältande ut. De höll i väldigt långa skedar som var fastbundna vid deras armar.

Alla kunde nå grytan och ta en sked full med mat, men eftersom deras skedar var längre än deras armar kunde de inte nå munnen med den.

Gud och den helige mannen gick till det andra rummet som såg exakt lika dant ut som det första.

Men här var alla välmående och glada.

Den helige mannen sa: Det här förstår jag inte.

Gud svarade, det är enkelt, det behövs bara en förmåga, dom här har lärt sig att mata varandra, medan dom giriga bara tänker på sig själva.

Nu är min nyårsönskan att vi alla delar vår sked med varandra.

Mitt nyårslöfte blir: Jag kommer alltid att dela min sked med dig.

Kram

Love.

                        Önskar er alla Gott NYTT 2010.